Askonsdag

2003

Om man letar efter häxor kommer man att finna dem.
Hans Blix, FNs vapeninspektör i Irak
Askonsdag handlar om de sista stora häxprocesserna i Sverige 1676, i Katarina församling i Stockholm. I en hysteriskt uppskruvad stämning angav Katarinaborna varandra. Hundratals barn vittnade. De stod upp i domstolen och berättade i detalj om hur grannar, mödrar och systrar tagit med dem till Blåkulla och svurit trohetsed till Djävulen. Hovrättens domare och präster skickade åtta anklagade häxor till bödeln. När vittnena senare bröt samman och tog tillbaka sina bekännelser avrättades fyra barn och ungdomar för att ha förlett de andra barnen till falska anklagelser.

1600-talets häxprocesser framstår i vår tid som ett klassiskt exempel på masshysteri och justitiemord. Men historien om häxorna är inte så enkel som det kanske kan verka sett med dagens ögon. Domen måste – åtminstone i teorin - fällas utifrån en frivillig bekännelse. Två av de kvinnor som avrättades som häxor i Stockholm angav sig själva. I vittnesmålen framstår Blåkulla mindre som ett ondskans näste än som en karnevalisk fest, full av sprakande brasor, mat och dryck, erotiska orgier och burlesk analhumor – en negativbild av det frusna, svultna, sedliga och allvarsamma 1600-talssverige.

Askonsdag är en fri fantasi över häxprocesserna i Stockholm, byggd på protokollen från kommissorialrätten.
Carsten Palmær
Intervju med Yvonne Tuvesson Rosenqvist på Sveriges Radios Mitt i musiken 15 okt 2003. Några minuter från operan spelas upp under intervjun.
Då vi med en känsla af öfverlägsenhet föraktligt se ned på detta århundradets lättrohet och vidskepelse. böra vi föreställa oss som en möjlighet, att i ett kommande tidhvarf torde vår tids fördomar och dårskaper ej mera skonsamt bedömas.
  Georg Adlersparres kommentar till protokollen från häxprocesserna. Ur Historiska samlingar, Stockholm 1822.
Musik 
Bo Hülphers
Libretto 
Carsten Palmær
Regi 
Eva Gröndahl

Ensemble
Kaplan Myrander 
Jan Löfgren (Nilsson)
Assessor Laurelius 
Lars T Johansson
Ryttmästare Gråå
Hans-Erik Sundström
Karin Ambjörnsdotter, bagarhustru 
Kerstin Wikström
Lisken Carlsdotter, hennes systerdotter
Yvonne Tuvesson Rosenqvist
Gertrud, ung mor
Karin Lovelius
Halta Annika, piga 
Maria Eriksson
Två barn:
Kerstin, Gertruds dotter 
Paulina Fröhling
Agnis, Gråås dotter 
Johanna Nilsson
Mäster Hans, bödel  Hans Löfgren (Qvarfell)
Djävulen 
Bengt-Eric Norlén

Musiker
Fiol 
Bengt-Eric Norlén
Viola 
Peter Roos
Cello 
Katarina Bergner Åhlén
Bas 
Svante Söderqvist
Oboe 
Hedvig Marklund
Trombon 
Jan-Olof Oscarsson
Keyboard 
Stefan Vidmark (Nilsson)
Slagverk 
Tomas Nyqvist
Musikalisk instudering 
Bo Hülphers
Repetitör
Stefan Vidmark (Nilsson)

Scenografi /kostym
Lisbet Wahlström
Ljussättning
Christer Billström
Snickeri
Kenneth Åsberg
Per Gustafsson
Hans Löfgren (Qvarfell)
Lars Strandh
Måleri 
Lisbet Wahlström
Attributmakeri/rekvisita
Johanna Lönneborg
Kostymateljé 
Carina Eriksson
Mask & peruk 
Mila L Roberts
Scenmästare/chaufför  Hans Löfgren (Qvarfell)
Scentekniker 
Lars Strandh
Aki Urhonen
Thomas Faxälv
Busschaufför
Carl-Erik Backeryd
Videoteknik  ”Abstract” 
Magnus Fyrhake
Affisch 
Lisbet Wahlström
Christoffer Glans
Producenter 
Eva Berge (Åhlén)
Stefan Vidmark (Nilsson)
Konstnärlig ledare 
Jan Löfgren (Nilsson)